(often simply W L Wyllie) (5 July 1851 - 6 April 1931) was a prolific English painter of maritime themes in both oils and watercolours. Wyllie was born on 5 July 1851 at 67 Albany Street, Camden, London, the elder son of William Morison Wyllie (d. 1895), a prosperous minor-genre painter living in London and Wimereux, France. His mother was a singer, Katherine Smythe Wyllie (d. 1872). Most of his early summers were spent in France with his parents. He began to draw from an early age, and his natural talent was encouraged by his father and by Lionel Smythe, his step brother. He was given a thorough artistic education; first at the Heatherley School of Fine Art, and then in 1866, aged 15, at the Royal Academy Schools. At the Royal Academy he studied under Edwin Henry Landseer, John Everett Millais and Frederic Leighton, among others.[2] He further demonstrated his precocious talent when he won the Turner Gold Medal in 1869 at the age of eighteen with Dawn after a Storm.   Related Paintings of William Lionel Wyllie :. | A Ship and Seabirds near the Coast | A Coast View | Ave Maria | A Breezy Day on the Medway, Kent | A Coastal Scene at Sunset |
Related Artists:
Peter Johannes Brandl
Petr Brandl (Peter Johannes Brandl or Jan Petr Brandl) (October 24, 1668 - September 24, 1735) was a painter of the late Baroque, famous in his time but - due to isolation behind the Iron Curtain - rather forgotten until recently. He was of German-speaking Austrian descent in the bilingual kingdom of Bohemia. His mother was from Czech peasant family, that lived in Přestanice (a village in Bohemia, now part of Hlavnovice). According to the Grove Dictionary of Art and other sources, Brandl was born into a craftsmanes family (his father seems to have been a goldsmith) and apprenticed around 1683 - 1688 to Kristien Schröder (1655 - 1702). Brandl employed strong chiaroscuro, areas of heavy impasto and very plastic as well as dramatic figures. The major art museum in Prague, called the National Gallery, has an entire hall devoted to the artist's works, including the wonderful "Bust of an Apostle" from some time before 1725.
Ferdinand bol
Dutch Baroque Era Painter, 1616-1680 Dutch painter and draughtsman. He was a pupil and prominent follower of Rembrandt in Amsterdam. His reputation and fame are based on his history paintings, which, though successful at the time,
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.